Att vara introvert eller extrovert och att mäta blodsocker
Fick tydligen lite feedback från en av mina läsare av bloggen om att den personen upplevde att mina inlägg som lite introverta. Kände att jag måste svara på detta. För det första så blir jag väldigt glad över att någon verkligen tar sig tid och utrycker sin åsikt. Det värmer i hjärtat. Jag tänkte därför utvecka mitt resomang över att vara introvert eller extrovert eller både och. En gång gjorde jag ett test om hurvida jag var introvert eller extrovert. Jag var tydligen ett mellanting. Det tror jag var bra för jag tror lagom är bäst. Skulle ju t.ex. inte vilja var den där jobbiga chefen som var extovert och skällde ut folk när jag hade en dålig dag. Jag tycker och andrasidan att det är rätt så lätt att stå och prata inför folk. Det gör att jag till viss del är en extrovert person. Däremot så tycker jag inte det är så jättekul att sitta och prata i en grupp med jättemycket människor. Det går att göra det för mig men jag tycker att det är svårt. Till viss del beror detta på min Asperger som gör att jag hällre pratar med en person i taget eftersom jag då lättare hör vad personen säger. Pratar många samtidigt så låter det som en gröt för mig ofta.
Jag kan lättare takla om jag inte får det jobb som jag sökt för då kan jag söka ett annat, men jag kan ju såklart ändå bli ledsen.Samtidigt som jag kan bli ledsen men jag kommer över det rätt fort. Däremot kan jag ju inte säga att jag inte blir ledsen alls. Här skulle nog inte min man hålla med mig men det är fritt fram att skriva en kommentar om man vill. Detta anses alltså tydligen lite introvert.
Jag har också en person som är analyserande vilket jag har haft nytta av när jag pluggade på högskolan. Då kunde jag lättre ta in kunskap. Det anses också intovert. Jag är också lättdistraderad vilket beror både min ADD och min asperger eftersom jag är känslig för intryck.
Något jag också bryr mig mindre om är status, vilket är skönt.
I veckan var jag på möte med handikppföreningarna. Där prtade vi även om detta att möta blodsocker och då sa jag tt det var bra om man hade autism eftersom det är svårare att känna hungerskänslor då. Däremot är det ju inte så kul attstick sig i fingret, hoppas jag slipper det i framtiden.
Alla behövs alltså!
