Detta med att vara lycklig
Vill medela att musen dog i fällan tillslut, men inte i garderoben som tur var utan vid vårat TV-bord. Har inte bloggat på ett tag, för jag kunde inte slappna av efter detta med musen. Som jag berättade så har jag musfobi. Egentligen handlar det väll inte så mycket om själva musen i sig utan alla bakterier den bär på. Det känns ju inte heller så trevligt att de gnager sönder i ens hem. De är ju inte empatiska precis.
Nog om möss. Jag har reflketerat mycket över detta med att vara lycklig. Vissa säger att det bara är korta stunder vi är lyckliga. Det stämmer väll till viss del. Fast det beror ju också på hur vi definerar lyckan. Det finns en forskare som hade forskat lite på detta. Hon hade kommit fram till att unga idag inte verkar vara särskillt lyckliga. Detta kan bero på att vi pratar aldelles för lite kring existelsiell hälsa. Alltså vad det faktiskt innebär att vara människa. Jag tycker kanske inte att hennes resultat var så jätteförvånade. Det verkar ju som att färre och färre idag konfimerar sig. Då kanske man inte kommer i konakt med att prata om existensiella frågor på samma sätt. Det verkade somatt var ändre mådde bättre, eftersom de hade tydligen fått refleketra mer kring den existelsiella hälsan. Jag tycker det är väldigt olyckligt att vi reflekterar så lite kring detta i skolan. Den uppfattningen har iallafall jag fått. Då är det väll inte så konstigt om du känner sig vilsen och olycklig. En del skolor har tydligen infört någonting som heter livskunskap, men eftersom man inte fick betyg i de ämnet strunade folk i att gå på lektionen.
Nu är det liksom inte så att jag tror att jag frälsa alla och så börjar de tro på gud. Däremot tycker jag att det är djupt olycklugt att vi inte tar denna fråga på större allvar. Tror att vårat samhälle må så mycket bättre av att unga mådde bättre psykiskt. Jag tror dock jag får återkomma till denna punkt, för jag tror inte det finns något enkelt svar på hur vi ska hanskas med detta. Skulle önska att kärleken till livet segrade.
